Är du för eller emot bögar?

Alla är lika mycket värda.
Alla ska behandlas lika.
Alla borde få vara hur de vill.
Är det inte sant? Visst tycker du att det är så det ska vara och du tror säkert att det är så?
Men det är inte sant, för homosexuella behandlas inte som alla andra.
Det finns en präst i Göteborg som vägrar att ta i hand när han träffar den präst som är väldigt omtalad bara för att han just är homosexuell. Är det inte konstigt? Han säger att Gud sa att det inte är mänskligt. Det kanske det inte är men det är så vissa känner, de vill leva med en viss person som råkar ha samma kön, låt människan får bestämma själv, det är ett fritt land och alla ska få ha en egen vilja. Eller hur?
Frihetskämpar, det är ett fint ord tycker jag. Det betyder så mycket.
Frihetskämpar är just det som homosexuella är, de har kämpat för att bli fria och för att få leva som de vill som alltså är att leva och älska med en person med samma kön.
De har fått sin vilja igenom och inget säger emot dem, men varför är fortfarande så många människor emot det? De säger att det är ”äckligt”. Underbart och kärleksfullt säger jag. För kärlek är fint, det spelar ingen roll om det är mellan en man och en kvinna eller mellan två män, det är fortfarande kärlek och fortfarande lika fint.
Vissa säger att man inte föds till bög utan det bestämmer man själv. Men jag tycker det är fel att tänka så, jag håller med om att man inte föds till homosexuell för som jag har sagt innan så tror jag på John Lockes idé om att alla föds som ett vitt ark. Men jag håller inte med om att man bestämmer själv om man är homosexuell eller hetero, man kan inte rå för vad kroppen känner och vill.
”När den rätte dyker upp så säger hjärtat till, då får huvudet säga vad den vill”- citat från Tzatsiki Morsan och polisen.

Min uppmaning till alla där ute nu är: Låt folk vara och sköt er själva istället.

Lärare som har förgåtts sig på tjejer anställs igen.

Tänk dig att ha en lärare som utnyttjar dig sexuellt, det händer oftare än vad du tror. Det låter osannolikt och helt ofattbart men trots detta är det sant. Jag tror alla tycker det låter hemskt men ändå händer det, är det inte konstigt?
Idag när jag kollade i ortens trogna tidning så kom jag till tv-tablåan och där stod det "Skolfront" med stora bokstäver. När jag skummade igenom vad programmet skulle handla om märkte jag direkt att jag var tvungen att titta på det.
Nyheten handlade om en rektor som hade anställt en lärare som tidigare hade begått övergrepp på sina kvinnliga elever men ändå valde rektorn att anställa honom. De två debutanterna sa att de inte kunde förstå hur rektorn kunde ta det beslutet. Den okända rektorn berättade även i reportaget att han inte hade berättat för elevernas föräldrar att de hade en lärare som tidigare hade förgåtts sig på unga tjejer och även missbrukat sin tjänst. Jag tror att om föräldrarna hade vetat om detta skulle de aldrig tillåta detta, det hade inte mina föräldrar gjort och inte jag heller, så jag tycker även rektorn gjorde fel.

Vissa anser att den här läraren faktiskt har suttit ut sitt straff och borde då förlåtas och kunna bli en lärare igen. Men det tycker jag är fel för man vet aldig om han kan få ett bakslag och om det kan hända igen. Jag tycker han istället kan jobba med något annat och inte ha ett yrke som innefattar barn.
Att vuxna män går på unga flickor är så otroligt äckligt och tänk på de här tonårstjejerna som få ha detta i tanken medan deras största vilja egentligen är att lära sig något och ha ett helt vanligt ungdomsliv. Istället får de dras med äckliga och hemska bilder från tiden då deras lärare utnyttjade dem, det är inte rättvist. Så ska inte tjejer i vårt ”trygga” Sverige ha det. Förresten vet jag inte om man kan säga ”trygga Sverige” längre. För om man kollar på alla mina blogginlägg så är det bara hemskheter. En låtsas pappa som torterar en 4-åring, kvinnor som vill bära burka kanske ska förbjudas och sist men inte minst en galen 16-åring som går runt och våldtar kvinnor utan någon som helst anledning. Kan man verkligen kalla det trygghet?

Var rädda om varandra!

Tortyr mot en 4-åring

Har du läst "Pojken som kallades Det"?

Det är en sann berättelse som handlar om en pojke som inte får någon kärlek från sin mamma, han får stå ut med tortyr hela dagarna. Den är sann och utspelade i England. Aldrig kunde jag tänka mig att något sånt skulle kunna hända i vårt trygga Sverige. Men när jag hörde på tv4 nyheterna att en styvpappa hade dömts till misshandel på sin flickvän och hennes 4-åriga son tappade jag hakan och kunde inte sluta tänka på boken som jag hade läst och verkligen fastnat för.

Mannen hade bokstavligt talat torterat barnet, han hade misshandlat honom med en lampfot och gardinståg upprepade gånger. Han hade tvingat den stackars pojken att slicka sitt eget urin, äta upp sin spya, hällt kaustiksoda i hans öga också vidare.

Det finns inte ord för detta. Jag blir arg, nej förbannad, jag vill skrika, jag vill sätta honom på plats, jag vill att han ska lida lika mycket som pojken gjorde och gör, jag vill göra en skillnad. Jag vill så mycket men är feg och okunnig på vad jag kan göra för att få ett slut på allt lidande i världen. Jag vill vara vuxen för att våga säga vad jag tycker så att jag kan få respekt för min åsikt så folk lyssnar. Men istället för att önska så kan man engagera sig och göra så att folk får veta vilka sjuka människor det existerar på vår jord och i vårt land.

När jag läste boken som jag nämnde om innan trodde jag den gjorde gott och visade upp exempel på idiotiska mäniskor. Min fader tyckte tvärtemot, han tyckte det var idiotiskt att trycka upp en sådan bok för då fick folk en bild på hur man kunde utföra sådana handlingar. När min pappa sa det förstod jag inte vad han menade men efter jag hörde om denna nyheten förstår jag vart han ville komma den gången.

Jag vill avsluta med att lägga en tanke på den lilla pojken som har fått stå ut med de här hemska handlingarna och jag hoppas med hela mitt hjärta att han kommer över det och tillslut blir fri från allt lidande.

Sprid kärlek!