Tjejer får lida, gärningsman blir hyllad

Arg, äcklad, förbannad, ilska är vad jag känner mig när jag fick höra den här berättelsen som låter mer som en film än verklighet. Det går knappt beskriva med ord den känslan som man möter när man hör att gärningsmannen framstår som hjälte och offer får lida som aldrig förut. Låter det inte sinnesjukt?

”Linnea” var 14 år när hon blev våldtagen på sin skola av en kille som heter ”Oskar”. Den modiga flickan vågade polisanmäla det och när ryktet spreds så trodde ingen på henne. Alla ställde sig på hans sida istället och började kalla Linnea för hemska smeknamn. På internetsidan, Bilddagboken, började ungdomar använda grövre och grövre språk mot flickan. En skrev till exempel. ”Vi borde bryta alla hennes ben i kroppen, förutom ryggraden och nacken, bryta varje ben riktigt långsamt så hon får lida en gång för alla. Sen ska vi bränna henne på bål, den j*vla fittan”.Oskar blev dömd för våldtäcken men folk menade att det var för svaga bevis och stod fortfarande på gärningsmannens sida. På skolavslutningen bad Oskar att får komma, prästen i samhället lät honom, han sa att alla förtjänar en andra chans och att alla är välkomna till kyrkan. Jag håller till viss del med honom men detta gjorde att Linnea inte vågade komma och fick då missa sin egen speciella skolavslutning. I kyrkan gav Oskar alla sina klasskompisar en ros var och framstod som en hjälte. – Sinnesjukt!
Samma kväll firade ungdomarna att det var sommarlov vid en badplats och Oskar var där tillsammans med alla andra som stod på hans sida, som var de flesta alltså. Då våldtog han en andra tjej som heter ”Jennifer” inne på en toalett. Jennifer var en av alla som inte hade trott på Linnea men för henne ändrades hela livet också. Polisen hittade Oskars spermier i Jennifers trosa men fortfarande gav sig ingen och folk fortsatte att trycka ner tjejerna och hyllade istället Oskar som hade förstört två unga liv.
Jag vet inte vad jag ska säga, det går inte att beskriva. Jag såg ett tv program om den här hemska händelsen igår och har inte kunnat släppa det på hela dagen, jag lider verkligen med de här flickorna. Jag såg på facebook att det hade skapats en grupp mot ”Oskar”. –Äntligen. I den grupp som var för Oskar var det 4000 medlemmar och i den som var mot honom var det 18 450 stycken, det var en nyskapad grupp så jag tror att Oskar nu har fler hatare än älskare efter tv programmet igår. Facebook grupper är bra tycker jag för på så sätt kan ungdomar visa att de bryr sig och står verkligen på tjejernas sida.Bra gjort av SVT att ha gjort detta tv program för det har nog hjälpt tjejerna mycket.
Inte nog med att de får lida av att en äcklig typ våldtar dem utan de får alla emot sig också. Tänk dig själv att läsa på internet om hur många som hatar dig och vill att du ska lida.
Stå på er tjejer, ni klarar det!

TA INGEN SKIT!

"TRASIG" by She Keenan

Jag lärde mig att när vi snattade med mamma hette det "handla", men om vi snattade själva hette det "stjäla" SMÄLL! Jag lärde mig att när jag blev slagen hette det "bestraffning" men om jag slog tillbaka var det "styggt". SMÄLL! SMÄLL!
Tjejen som tänker detta heter Karen och är bara 6 år. Hela hennes liv har varit en madröm. Hennes mamma, Jennifer, är galen. Hon slår sin dotter och visar absolut ingen kärlek eller ömhet. Jennifer har skaffat sig en ny man, Stanley. Han är om möjligt ännu galnare. Han är en brutal människa särskilt mot Karen och mot hennes lillasyster. Stanley tvingar flickorna att "skaka hans kissegrej" som Karen uttycker det, för vad vet hon, hon är ju bara 6 år. Hon har ingen aning om vad det är hon gör det enda hon vet är att det är hemskt. Stanley har också flera gånger sexuellt utnyttjat henne i form av sex och även erbjudit sina vänner att göra samma sak på den stackars lilla flickan. Hans vänner kallar Karen för ansikten för hon ser de inte som mänskliga varelser utan bara som ansikten som vill henne illa och får henne att lida för att få en flaska upptryckt i rumpan är lidande och fruktansvärt.

Detta är boken "TRASIG" av Shy Keenan, det är en sann berättelse om författarens uppväxt. Namnet Shy kommer från hennes riktiga pappa som kallade henne det för alla fotografi han hade på henne stod hon med huvudet neråt och såg blyg ut senare började andra kalla henne för Shy på grund av att hon tog avstånd från alla människor som var i hennes omkrets, hon trivdes bättre ensam och osynlig så ingen kunde skada henne. Allt hon innerst inne ville få var kärlek från ett mänskligt hjärta som verkligen menade det, hon ville få ett stopp för alla hemskheter som inträffade varje natt.
Kommer det få ett stopp? Ja självklart eftersom hon har lyckats skriva boken. Jag tror hon snart kommer rymma hon måste bara bli lite äldre bara för att folk ska tro på henne. Hon är en smart flicka som kommer lyckas i livet och jag hoppas innerligt att hon förgör alla hemska män som har förgått sig på henne och gett henne men för resten av hennes liv. Jag hoppas också att hon får uppleva riktigt kärlek från många människor runt om i världen precis som vi andra.
Det finns många böcker och filmer som handlar om agning och sexuell utnyttjning av barn. Den boken som jag mest förknippar med denna boken är "Pojken som kallas Det" som är en sann berättelse om en kille som inte heller blir älskad av sin mamma och får stå ut med många fruktansvärda handlingar och nära-döden-upplevelser.
En annan berättelse som jag förknippar med Shy´s uppväxt är filmen "Ondskan" som handlar om en kille som blir slagen av sin sytvpappa och får börja på ett internat och blir slagen där också.

När jag läser boken så tror jag nästan inte på det för det är så långt ifrån min värld att det är osannolikt för mig. Är det verkligen sant att det finns män som vill ha sex med unga flickor, och dessutom njuter av att se de gråtande ögonen, den darrande kroppen och skrik av smärtan? Alla föds vi lika men blir ändå så olika. Varför bli vissa människor mördare eller pedofiler? Är det uppväxten som avgör det eller föds bara vissa personer till att bli onda?
Många frågor men få svar -som vanligt.

Oroade ungdomar ökar

Framtiden, drömmar, utbildning, karriär, arbete?

Många frågor men få svar. En ungdom tänker mycket, den tänker på allt och fram för allt om framtiden.
I aftonbladet idag står det att det inte är många som får jobb direkt efter studenten. De flesta pluggar vidare, inte för att de vill utan för att det inte finns några jobb. Eftersom det inte finns några jobb börjar ungdomarna istället arbeta svart för att kunna skrapa in sin egen slant eftersom inte studiebidragen räcker. De slutar pluggar och fortsätter istället med sina kriminella handlingar. Dagens lågkonjunktur kan alltså leda till hemska följder och inte bara arbetslöshet. Hur länge ska det fortsätta såhär frågar man sig om och om igen?
Personligen är jag inte rädd för lågkonjunkturen än, men snart kommer kanske jag också drabbas. Man märker redan hur sommarjobben sjunker, man måste vara ute i god tid om man ska få någonting alls. Det är ju inte direkt som förr i tiden när man bara gick in i en trevlig affär och frågade om man skulle kunna få en anställning där och så fick man det några dagar senare. Låter osannolikt idag.
De utbildningar som man kan få jobb direkt efter studenten är främst byggteknik och den utbildningen som är nästintill omöjlig att få arbete direkt efter gymnasiet är historisk filosofi. Det stod även i tidningen för några dagar sedan att de som pluggar ekonomi också skulle få svårt att få jobb, fastän att ekonomi är så brett och väldigt viktigt att kunna så finns det alltså knappt om det också, konstigt kan man tycka.
Mitt tips till alla där ute som är oroliga för framtiden är att skaffa så mycket kontakter som möjligt, det är alltid bra att känna många som kan hjälpa en. Dessutom vill jag förmedla att istället för att oroa sig för arbeten och framtiden ska man leva i nuet och älska dagen som den vore den sista!

NJUT!

Förmågan att gå vidare

Att kunna släppa sin ex-pojkvän eller flickvän ska detta inlägget handla om.

Det är inte lätt att bara kunna gå vidare efter att ha haft ett långt underbart förhållande med en person man har älskat och verkligen kommit nära, som man har kunnat göra allt tillsammans med och kunnat berätta allt för. När den dagen kommer och någon av dem säger de tre orden, inte ”jag älskar dig” utan ”det är slut”. Det är jobbigt för både, inte bara för den som blir ”dumpad” .
Efter långa och många gråtande kvällar i sängen så kommer man fram till att det bästa är att gå skilda vägar. Man berättar det och man säger till varandra att ”vi ska fortfarande vara vänner, allra bästa vänner”. Det funkar ett tag, men inte länge. Efter några veckor slutar man träffas helt, man slutar höra av sig och när man stöter på varandra pratar man knappt, det är konstigt men sant. Idag i Aftonbladet står det en rubrik. ”Facebook-bilderna blir Camilles död”. När jag såg artikeln förstod jag inte vad som menades och var tvungen att gå in o läsa.
Allting handlade om en romans som hade tagit slut. Tjejen hade flyttat från byn som de hade bott i och hade nu fått en ny pojkvän i London. Cirka ett år efter det första paret hade gjort slut så hade hon lagt ut bilder tillsammans med den nya killen på facebook. Ex-pojkvännen hade tydligen inte släppt tjejen och reste 640 mil för att mörda Camille. Han mördade henne.. Han knivhög henne 20 gånger.. Hur kan svartsjukan hos en person bli så stor att den dödar en människa som man älskar otroligt mycket?
Varför finns svartsjuka?
Visst att man saknar kärleken men oftast är det inte ex-pojkvännen eller ex-flickvännen som man saknar, det är den känslan att aldrig behöva vara ensam. Man saknar att få vara tillsammans med någon som man alltid kan luta sig mot när någonting går fel. En vän, förälder eller syskon kan inte ersätta en partner, det är bara kärleken mellan personer som är kära i varandra som kan skapa den känslan som är så pass trygg och underbar.

KÄRLEK till er alla där ute i världen.

Sprid kärlek!

Njut av livet

Jag befann mig hos min bästa kompis när henne mamma kom upp rusande till rummet och berättade för oss att det hade skett ett jordskalv som nu skulle bidra med en tsunamivåg över Japan.
Det varnades om den stora vågen som skulle komma in på land om 2 timmar. Jag kan tänka mig vilken kaos det blev på gator och torg. När jag hörde om det fick jag panik för jag visste att det inte fanns något jag kunde göra. Den känslan tycker jag är otroligt jobbig, när man vill hjälpa till men det finns inte ett skit rent ut sagt jag kan göra åt saken, det finns inget jag kan bidra med. Tänk dig själv att du befinner dig på semester med din familj eller vänner, så utropar de över allt att det ska komma in en tsunamivåg, du förstår ingenting men du vet att det är något otäckt eftersom du har hört ordet tsunamivåg förut och förknippar det med Thailand och tusentals offer och sörjande.
Eller tänk att du sitter hem och tittar på tv:n, så hör du på nyheterna att de varnar för en farlig våg i Japan och där har du kanske du har dina föräldrar, din vän, en anhörig, vad som helst. Du kan inte få tag i personen, du kan inte hjälpa den, du har ingen aning om din kära vän kommer vara död eller levande om några timmar, du vet ingenting. Du drabbas av panik.
Jag gick in på aftonbladet idag för att se vad som hade skett och om det hade kommit någon våg. Det hade inte kommit någon tsunamivåg, den högsta var bara runt 1 meter så all panik och ångest som drabbade människor världen över igår var meningslös men kanske ändå bra för nu kanske man är glad och kan se livet från en annan och kanske bättre vinkel. Men ska man verkligen behöva drabbas av en ”nära-döden-upplevelse” för att man ska förstå hur bra livet är och att man ska vara rädd om alla sina kära och sitt eget liv?
Tänk på det mina vänner och njut av livet du har just nu.


”Njut av livet det går inte i repris”