Njut av livet

Jag befann mig hos min bästa kompis när henne mamma kom upp rusande till rummet och berättade för oss att det hade skett ett jordskalv som nu skulle bidra med en tsunamivåg över Japan.
Det varnades om den stora vågen som skulle komma in på land om 2 timmar. Jag kan tänka mig vilken kaos det blev på gator och torg. När jag hörde om det fick jag panik för jag visste att det inte fanns något jag kunde göra. Den känslan tycker jag är otroligt jobbig, när man vill hjälpa till men det finns inte ett skit rent ut sagt jag kan göra åt saken, det finns inget jag kan bidra med. Tänk dig själv att du befinner dig på semester med din familj eller vänner, så utropar de över allt att det ska komma in en tsunamivåg, du förstår ingenting men du vet att det är något otäckt eftersom du har hört ordet tsunamivåg förut och förknippar det med Thailand och tusentals offer och sörjande.
Eller tänk att du sitter hem och tittar på tv:n, så hör du på nyheterna att de varnar för en farlig våg i Japan och där har du kanske du har dina föräldrar, din vän, en anhörig, vad som helst. Du kan inte få tag i personen, du kan inte hjälpa den, du har ingen aning om din kära vän kommer vara död eller levande om några timmar, du vet ingenting. Du drabbas av panik.
Jag gick in på aftonbladet idag för att se vad som hade skett och om det hade kommit någon våg. Det hade inte kommit någon tsunamivåg, den högsta var bara runt 1 meter så all panik och ångest som drabbade människor världen över igår var meningslös men kanske ändå bra för nu kanske man är glad och kan se livet från en annan och kanske bättre vinkel. Men ska man verkligen behöva drabbas av en ”nära-döden-upplevelse” för att man ska förstå hur bra livet är och att man ska vara rädd om alla sina kära och sitt eget liv?
Tänk på det mina vänner och njut av livet du har just nu.


”Njut av livet det går inte i repris”